Shohruh, volontär

Jag har bott i Sverige 5 år. Min familj och jag lämnade Uzbekistan som politiska flyktingar för 11 år sedan, jag var då 14 år. Först flydde vi till Kirgizistan, där vi stannade i 5 år. Jag började läsa medicin i Kirgizistan men hann inte ta min examen på grund av stridigheterna mellan Uzbeker och Kirgizer. Det innebar mycket problem för oss som var Uzbeker. Kirgizistan är fint, jag hade vänner där, klasskamrater och så vidare. Men vi var tvungna att fly igen. Först åkte vi till Ryssland och därifrån tog vi oss till Sverige.

Jag har varit volontär här på Läkare i Världen sedan förra sommaren. Jag fick veta att kliniken fanns på grund av att jag varit här två gånger med en vän som behövde hjälp. Jag hjälpte till med tolkningen, så en av volontärerna uppmuntrade mig att komma tillbaka som volontär. Folk här är så snälla och jobbar så hårt, så jag tänkte: ”Det här vill jag också göra!”

Min svenska är inte perfekt eftersom jag kom hit när jag var mer än 20 år gammal, så jag kunde inte gå SFI eller andra språkkurser. De får man inte tillgång till innan man har uppehållstillstånd. Men jag fick jobb som Lärarassistent på en skola i Vingåker. Det var jättebra, då det faktiskt var barnen på skolan som hjälpte mig att lära mig svenska! De var så snälla!

Som många andra som kommer hit, så pratade jag engelska. Men rektorn på skolan sa ”om du vill lära dig svenska så måste du glömma att du kan engelska” Så jag lekte med barnen på svenska och de brukade fråga mig vad saker hette eller vilken färg saker hade. Efter ungefär sex månader så började jag prata lite, och efter ett år så gick det mycket bättre. Barnen är så smarta. De visste precis hur de skulle lära mig svenska.

I Vingåker bodde vi i en lägenhet från Migrationsverket. Sen fick vi ett brev från dem om att de inte trodde vi hade problem hemma i Kirgizistan eller att vi förtjänade asyl. De tappade också bort hälften av alla våra papper och menade sedan att ett av skälen till att vi inte fick asyl var för att vi hade gett dem rätt papper. Därför var vi tvungna att flytta till Stockholm där vi nu bor med vänner. Nästa år får vi ansöka på nytt. Under tiden så har jag suttit hemma mycket och verkligen behövt mer social interaktion. Det är svårt att inte ha något att göra. Man vill verkligen gå ut och prata med folk, inte bara sitta hemma. Så jag kommer hit där jag kan få vara del av nåt, prata med volontärerna här och hjälpa människor med liknande problem som jag har. Så många kommer hit till kliniken utan papper eller nånting. Men Läkare i Världen, de hjälper alla som är här i Sverige och inte får hjälp av systemet.

Min situation är inte så bra, men jag har lärt mig svenska och jag kan tolka. Jag kan översätta Uzbekiska, Kirgizistanska, Tartariska, Turkiska, Engelska och Ryska. Jag har börjat lära mig Japanska och Mandarinkinesiska också. Att vara volontär ger mig praktisk erfarehet i en medicinsk miljö. Det är bra då jag vill fortsätta med mina medicinstudier så fort jag får möjlighet. Jag ser hur läkarna jobbar och lär mig på så sätt lite.

Det var en jätteschysst kille här, första gången jag kom till Läkare i Världen som läser medicin på Karolinska. Han hörde att jag ville fortsätta plugga medicin och gav mig kontakt med Karolinska Institutet. De har ett program som kan hjälpa personer som sitter i min sits, även om man inte har uppehållstillstånd än. Så jag jobbar på att komma in där just nu.

Jag vill verkligen stanna här i Sverige, och detsamma gäller resten av min familj. Vi tycker Sverige och Europa är fantastiskt. Det är lugnt här, det är inte krig och folk är inte rasistiska mot oss. Jag hatar rasism. Oavsett om du kommer från Afrika, Uzbekistan eller Asien så är vi alla människor. I Sverige eller i USA så är du fri oavsett vem du är, tack vare demokratin.