Att vittna är ett ledord för Läkare i Världen. Vi samlar in vittnesmål om de brott mot mänskliga rättigheter vi ser och driver ett aktivt påverkansarbete för att alla människor ska få tillgång till vård. Genom att ge röst åt människor som inte alltid själva har möjlighet att göra sin röst hörd, kan vi nå ut till beslutsfattare och att skapa skapa förändring.
Att vittna om de orättvisor vi möter i vårt arbete är ett av skälen bakom att vi bildades. Utöver att hjälpa och vårda, är uppdraget att vittna avgörande för att kunna få till stånd de förändringar som behövs för att alla människor faktiskt ska få sina rättigheter tillgodosedda.
Det är därför centralt för oss att samla in vittnesmål från de som besöker våra medicinska, psykosociala och juridiska mottagningar och kvantitativ data om deras hälsotillstånd. Vi samlar även in vittnesmål från våra volontärer som genom sina erfarenheter på mottagningarna kan uttala sig om de problem våra målgrupper möter. På så sätt har vi byggt upp en gedigen evidensbas som gör att vi kan dra trovärdiga slutsatser om vilka insatser som politiker och andra makthavare behöver ta till för att förbättra situationen för de utsatta grupper vi möter.
Ett etiskt förhållningssätt
De flesta vittnesmål vi tar upp kommer från våra besökare. I en intervju med någon av våra volontärer och en tolk berättar de om sina liv och varför de sökt sig till oss. Det är viktigt för oss att samtalen med besökarna på våra mottagningar sker på ett etiskt schysst sätt och att den information vi får ta del av behandlas hänsynsfullt. Därför är det personen som intervjuas som själv styr samtalet och berättar precis det hen vill. Vittnesmålen anonymiseras innan de sparas så att vi är säkra på att personen som vittnat inte kommer till skada av att gå ut med sin berättelse. I vissa fall kan det dock vara så att hen själv önskar synas med namn och bild, det kan för vissa vara ett viktigt sätt att få ta plats och känna att räknas i samhället. Personerna vi talar med får alltid fylla i en samtyckesblankett så att de är väl införstådda med att deras vittnesmål och eventuell bild kommer att spridas i våra kanaler.
Vi samlar även in kvantitativ data från besökare som går med på det. De kan då välja att kryssa i frågor om hälsotillstånd och livssituation i ett formulär så att vi även kan jämföra större mängder statistik och utläsa trender, både bland dem vi möter här i Sverige, men också dra slutsatser i jämförelse med den data som samlas in kring exakt samma frågor av våra kollegor i andra länder. Den statistik vi får in ligger bland annat till grund för den rapport vi publicerar vartannat år inom projektet European Observatory, med jämförelser av vårdsituationen för utsatta grupper i olika europeiska länder.
Vittnesmål kan även komma från våra volontärer som ofta har en tydlig helhetsbild av omfattningen av bristen på tillgång till vård för våra målgrupper, och detta är givetvis något som vi vill höra mer om. Är du volontär och vill dela med dig av dina upplevelser? – hör av dig till oss!
Vittnesmål
Charles – besökare vid en av Läkare i Världens mottagningar
Charles kommer från Uganda. Han har varit i Sverige i 9 år och är fortfarande i asylansökningsprocessen. Han har tidigare varit verksam inom militären och spenderade två år i Ugandiskt fängelse på grund av ett missförstånd med regeringen.
Han kom till Sverige 2012, och har varken varit tillbaka i Uganda eller träffat sin familj sedan dess. Han säger att hans fall fortfarande är öppet hos migrationsverket.
Han berättar att han varit på sjukhuset men de skickade honom till Läkare i Världen istället. Anledningen till att han sökte vård var att han kände sig dålig, led av huvudvärk och haft svårt att sova. Charles har spenderat 8 år på gatan utan tak över huvudet och har inte kunnat arbeta.
2019 blev hans fall avvisat av migrationsverket. Nu måste han öppna ett nytt fall igen och börja om från början. Han känner sig desperat av tanken på att det skulle kunna ta 8 år igen.
“Nu, för mig, har mitt fängelse inga väggar. Och jag vet inte när det kommer att få ett slut.”
På grund av sitt LMA-kort har Charles möjlighet att arbeta men på grund av att hans uppehållstillstånd endast förlängs 3 månader i taget är det ingen som vill anställa honom.
Sanaz – Läkarstudent och volontär
“Under pandemin har det varit mycket logistik, för hela världen, för svensk sjukvård och absolut för våra patienter.
Hur ska du få göra ett hemtest om du inte har en hemadress? Hur ska du hålla dig hemma om du inte har ett hem? Hur ska du isolera dig om du bor med flertalet andra människor på väldigt få kvadratmeter? Hur ska du tillgodose dig information om du inte kan språket? Hur ska du söka reguljär vård när varken du eller personalen är insatta i vad lagen säger om migranters rätt till vård?
Jag upplevde att många patienter fick sin information från sina hemländer, vilka i mångt och mycket hade en annan approach till pandemin än oss. Personalen på Läkare i Världen gjorde en fantastisk insats och producerade information på flertalet språk och ordnade vårdinstanser som tog tester, de skrev även ut vägbeskrivningar. Vi fick ett triagetält och lite skyddsutrustning. Vi behövde ställa om. Varje gång jag kom till mottagningen hade vi nya rutiner, så var det sannolikt i den reguljära vården också. Men vi, likt övrig vårdpersonal fick vara lösningsorienterade men med färre resurser. Patienterna, likt övriga patienter fick vara sjuka men med färre resurser.”
Alicia – besökare vid en av Läkare i Världens mottagningar
Alicia, 44 år från Ryssland, föddes med cerebral pares och sitter därför i rullstol. Hon behöver assistans dygnet runt, men har för närvarande inte råd med denna hjälp. Hon kom till Läkare i Världen Sverige för att söka hjälp av en neurolog.
Alicia har redan nekats asyl tre gånger och är nu en papperslös migrant, men fram till nyligen kunde hon fortfarande bo i ett boende som tillhandahölls av Migrationsverket. Situationen var mycket osäker eftersom hon när som helst kunde avlägsnas från Sverige av myndigheten.
Under COVID-19-pandemin blev några av de äldre på boendet sjuka och dog, vilket skrämde henne. Så när hon träffade några män som lovade att ge henne ett nytt boende och att hjälpa henne att skaffa dokument, gick hon med på det. Tyvärr ändrade sig männen när hon flyttade från Migrationsverkets boende och sa att de inte skulle hjälpa henne. Därefter hade hon ingenstans att bo.
För närvarande delar hon ett rum med två andra män, i en överbefolkad lägenhet. Situationen är mycket obehaglig för henne och stället är smutsigt. Hon kan inte duscha i badrummet eftersom det är för litet för hennes rullstol, så hon sköter sin hygien i det rum hon delar med de två männen.
Hon letar efter en liten lägenhet för att få ett privatliv och ett lämpligt badrum, men det är mycket svårt att hitta, särskilt med en rullstol.
Hon nekades sjukvård en gång av en svensk offentlig vårdgivare. På apoteket måste hon betala fullpriset för läkemedlen, trots att papperslösa invandrare har rätt till subventionerad vård och medicinering. Hon måste därför ibland välja mellan att betala för mediciner, mat eller blöjor. Oftast väljer hon det sistnämnda eftersom hennes hygien är mycket viktig för henne.
“Det var ett äldre par från Rumänien som kom till kliniken. De hade varit i landet i två dagar och två nätter och hade inte någonstans att sova. Det är början av mars och minusgrader både dag- och nattetid.
Den äldre kvinnan, som är multisjuk och har svårt att gå, satt vid bordet och somnade nästan under samtalet. Hon berättade att de inte kunnat sova sedan de kom till staden.
De frågade oss om någon plats för dem att sova, om det inte finns härbärge denna vinter. Vi informerade om att det tyvärr inte längre finns ett härbärge som är öppet för EU-medborgare, att kommunen stängde det för två år sedan. Nu är det endast till för dem som är skrivna i vår kommun.
Vi ringde tillsammans till socialjouren under klinikbesöket. Socialjouren hävdade att de endast hjälper barn och personer i våldsamma situationer under jourtid. De informerade om att paret inte har rätt att bo på härbärget, oavsett om det skulle finnas lediga sängar. Socialjouren hävdade att de följer alla lagstiftningar och därför inte kan hjälpa det äldre paret. Vi ifrågasatte denna tolkning av lagen, då lagen inte förbjuder en kommun att hjälpa någon. De beklagade att de tyvärr inte kunde göra någonting mer än att boka en biljett till Stockholm.
Det äldre paret gav sig ut i kylan och skulle sova ute ännu en natt, mycket ledsna och besvikna. Jag undrade hur det skulle gå för dem, hur länge de skulle kunna överleva under sådana omständigheter, redan multisjuka och sköra. Som medmänniska skämdes jag över att bo i ett av världens rikaste länder men att vår stad inte ens skulle låta dem sova på härbärget om det fanns lediga sängar. Att vi gör skillnad på människor och människor. Att de skulle fått bättre hjälp om de vore husdjur.”
Observatory Report
Observatory Report 2019 ger en unik inblick i tillgången till sjukvård i Europa, med särskilt fokus på de som är bortglömda i Europas offentliga sjukvårdssystem. Rapporten baseras på data och vittnesmål insamlade från närmare 30 000 personer som besökt någon av Médecins du Monde/Läkare i Världens (MdM) verksamheter i sju Europeiska länder (Belgien, Frankrike, Tyskland, Luxemburg, Sverige, Schweiz och Storbritannien) mellan januari 2017 and december 2018. Du kan läsa rapporten här.
Account of Human Stories
“Left Behind: Voice of People Excluded from Universal Healthcare Coverage in Europe” är en kvalitativ sammanställning av vittnesmål från rättighetsbärare som besökt LiV/MdM program i Sverige, Belgien, Tyskland och Storbritannien samt vår samarbetspartner Feantsa mellan 2019-2020. Det är en uppföljande rapport till Observatory Report 2019 och presenterar djupgående vittnesmål från de människor som döljer sig bakom siffrorna i Observatory. Även denna rapport har fokuserat särskilt på situationen för människor som lever i hemlöshet, och hur de påverkas av coronapandemin. Du kan läsa hela rapporten här.