HUR ALLT STARTADE

Historien om Läkare i Världen i Sverige börjar inte i ett konferensrum eller i en färdig organisationsstruktur, utan i möten mellan människor.

Den svenska grenen av nätverket  Médecins du Monde (MdM) växte fram 1991 på initiativ av Barbro Ergetie, efter en förfrågan från MdM i Etiopien. Inledningsvis fungerade verksamheten som ett representationskontor under namnet “MdM Sweden in Ethiopia”.

Med stöd från Sida och lokala sjukhus i Addis Abeba engagerade sig de första volontärerna i att bygga upp kliniker i området Mehal Meda i Etiopien. Läkaren och författaren Sven Britton var ordförande för den första styrelsen där Lars Engardt satt som vice ordförande, medan Barbro Ergetie arbetade som samordnare i Sverige.

Samtidigt hade asylrättsombudet Anita D’Orazio redan sedan slutet av 1970-talet via sitt bokcafé mött människor i Sverige som inte fick tillgång till vård trots stora behov. För att råda bot på vårdbehovet kontaktade hon infektionsläkaren Anders Björkman och tillsammans började de hitta vägar runt ett system som stängde människor ute.

Genom bland annat deras engagemang växte en informell praktik fram, där juridik, medicin och medmänsklighet vävdes samman. Det handlade om att följa patienten genom sjukhuskorridorer efter arbetstid, att använda personliga nätverk, att steg för steg bygga upp något som liknade ett skyddsnät där inget sådant egentligen fanns.

VI VITTNAR

Förutom att ge vård och stöd har Läkare i Världen också vittnat om de orättvisor och kränkningar av mänskliga rättigheter som organisationen ser.

Som organisation är vår utgångspunkt att vi inte ska behövas, men eftersom vi de facto gör det fortsätter vi både att ge vård och att upplysa om vad som behöver förändras för att människor i slutändan ska få den vård de har rätt till.

Ett viktigt skifte och en påverkansvinst kom 2013. Efter år av påtryckningar från civilsamhället, där Läkare i Världen aktivt drev på med vittnesmål, infördes lagen som ger papperslösa och asylsökande rätt till vård som inte kan anstå. En lag som på papperet innebär en förstärkning av rätten till vård. I praktiken blev det mer komplicerat. Vad betyder “vård som inte kan anstå”? Hur ska lagen tillämpas? Frågorna blev många och svaren varierade.

För Läkare i Världen innebar det att arbetet förändrades. Att förklara rättigheter, för såväl vårdgivare som för patienter, blev en vital del av arbetet. Att stötta människor i kontakten med den ordinarie vården. Att lotsa, tolka, ibland insistera. Att stå kvar i det glapp som uppstår mellan lag och verklighet.

EN STÄRKT OCH STRUKTURERAD ORGANISATION

Samma period markerade också en ny fas. I spåren av ett ökat antal människor på flykt, startade Läkare i Världen mobila kliniker i flera städer. Den första invigdes i Stockholm i juni 2016, som ett sätt att nå människor där de befann sig.

Mottagningar på fler orter tillkom också i kölvattnet av flyktingvågen. Malmö och Östersund i slutet av 2015, sedan Uppsala, Umeå och Luleå året därpå och senast Helsingborg år 2022. Under en period fanns även mottagningar i Örebro och Jönköping.

När mottagningen i Stockholm flyttade till Serafen på Kungsholmen år 2017 ändrades något. Lokalerna blev synliga, mer etablerade. Organisationen hade vuxit, fått en tydligare plats och blivit en aktör att räkna med.

Idag är organisationen strukturerad med all nödvändig kompetens på plats. Generalsekreterare, operativ chef, ekonom, projektledare, kommunikatörer, insamlare och volontärsamordnare.

Efter 35 år är organisationen mer integrerad i samtalet om vård och rättigheter. Men uppdraget är detsamma: att ge vård där det annars saknas och att visa vad som händer när den inte gör det.