Elly, 28 år, kom till Sverige från Ukraina efter att kriget bröt ut. I dag hjälper hon andra ukrainska flyktingar på Läkare i Världens mottagning i Malmö. Här berättar hon om livet i Sverige, om svårigheterna att få tillgång till vård och arbete – och om oron för framtiden.
”Jag oroar mig över att den svenska regeringen hela tiden försöker ändra situationen och skapar nya regler som gör det svårare för flyktingar. Du måste prata svenska och ha en väldigt hög lön. Om du inte uppfyller kraven får du inte stanna. Det här påverkar min hälsa, jag är väldigt orolig och får panikattacker. Det är väldigt svårt när du inte vet vad som kommer hända eller hur du ska göra för att få stanna, vi har ju inte samma rättigheter som andra.”
Att försöka få vardagen att fungera
”Att vara flykting i Sverige är väldigt svårt, det uppstår nya situationer, problem, varje dag. Det går inte att registrera sig på webbsidor, du kan inte boka tid på vårdcentralen eller använda 1177, För att göra det måste du ha ett personnummer, har du inte det är det väldigt svårt att leva i Sverige. Och om du ska ta ett jobb måste du oftast kunna svenska, men om du går på SFI varje dag kan du inte jobba.”
”Jag kom hit för att det var säkert”
”Jag har vänner och släkt i Sverige sedan innan kriget och när kriget började ringde de mig och sa att jag skulle komma till Sverige för att det är säkert här. Jag är här under massflyktsdirektivet och vi som är det har inte mycket rättigheter. Det är svårt att få ut medicin och det är svårt att få jobb.
Jag har en hjärncysta och högt blodtryck sedan barndomen och måste ta medicin dagligen. I början var det svårt för att det inte fanns riktlinjer från regeringen för oss från Ukraina. Nu är det okej, jag får recept på medicinen från vårdcentralen.”
Hur Elly ser på framtiden
”I framtiden vill jag stanna kvar här och studera på universitetet och bli socialarbetare. Jag vill stanna här men man vet inte vad som kommer hända – för att få stanna här måste man ha ett jobb med hög lön och kunna svenska.”
”Jag hoppas att kriget kommer ta slut, kanske nästa år.”
*Namnet är fingerat och fotot föreställer någon annan.
När man är flykting har man inte samma rättigheter som andra i samhället. På ett sätt känns det ändå okej eftersom jag är i säkerhet. Jag hör inga skottlossningar och sådant som jag hörde i Ukraina.