Hamed kom till Sverige från Afghanistan som 16-åring. Efter flera avslag på sin asylansökan sökte han uppehållstillstånd genom den så kallade nya gymnasielagen. I dag arbetar han på en restaurang och väntar fortfarande på besked från Migrationsverket. Efter att ha blivit omhändertagen av polis har hans oro för att tvingas lämna Sverige blivit starkare.
En lång väntan på ett beslut
”Jag kommer från Afghanistan och kom till Sverige 2015, när jag var 16 år, på grund av kriget. De placerade mig i Norrland där jag bodde i en förläggning i två år, tills jag blev 18 år. Då fick jag flytta till en vuxenförläggning. Sedan stängde den och jag flyttade till Kiruna där jag bodde i åtta månader tills jag fick avslag. Tre avslag, bam, bam, bam.
Efter det blev jag papperslös. Jag plockade hjortron och blåbär, sålde dem och försörjde mig.
När den nya gymnasielagen kom sökte jag direkt och fick tillstånd i 13 månader. Jag började i skolan och sökte sedan förlängning hos Migrationsverket. Jag fick avslag och överklagade. Sedan skickades ärendet fram och tillbaka mellan Migrationsverket och domstolen.
Jag har kontaktat Migrationsverket som sagt att jag kan jobba och att jag måste vänta på mitt beslut. Men jag har väntat länge.”
Möte med polisen som skapat oro
Hamed berättar att han en kväll blev stoppad av polis på väg hem från jobbet. En vecka senare kom poliser till hans arbetsplats och tog med honom till en polisstation.
”De sa att jag måste följa med till stationen. Jag frågade varför, men de sa ingenting. De tog min mobil och min plånbok och körde mig till en annan ort.
Jag frågade: ’Varför är jag här?’ Jag fick inget svar.
De visade mig ett papper där det stod att de skulle placera mig i förvar och frågade om jag ville skriva under. Jag sa att jag måste läsa först. De sa att jag bara skulle skriva på.
Sedan låste de in mig i ett rum där det bara fanns en madrass, en kudde och en filt. Jag väntade där i nästan fem timmar. Jag blev rädd.”
Till slut fick Hamed lämna polisstationen och ta sig hem mitt i natten. Efter händelsen kontaktade han sin advokat, som hjälpte honom att få ett intyg som han kan visa om han blir stoppad igen.
”Jag är rädd hela tiden”
”Men jag är rädd! När det kommer poliser eller väktare och beställer mat på jobbet blir jag stressad och skakar. Kanske kommer det hända igen, tänker jag.
Varje dag är jag orolig att de ska komma och hämta mig.
Nu har det gått nästan en månad, jag kan inte sova, jag sover bara tre, fyra timmar per dygn. Jag tänker hela tiden negativt nu. På jobbet har jag inget fokus.”
”Jag tänker hela tiden: ’Kommer polisen komma och ta mig?’”
”Jag hade så många mål för framtiden”
Hamed har fått en tillsvidareanställning på restaurangen där han arbetar. Hans chef vill att han ska utbilda sig till arbetsledare. Han hade också planer på att ta körkort.
”Jag har tappat nästan allt efter händelsen med polisen. Jag hade körkort på gång och en arbetsledarutbildning. Det blev problem för mig med allting.
Jag är rädd hela tiden. Vad ska jag göra med ett körkort om de sedan sätter mig i förvaret? Jag tänker ibland att körkortet kan vara bra att ha, men om jag får vara här i två, tre månader och sedan de kommer och tar mig?
Jag hade så många mål för framtiden och nu kommer de försvinna. Efter den här händelsen kommer inte min hjärna ihåg vad jag ska göra. Nu jobbar jag bara på restaurangen, men är inte fokuserad.”
”Jag väntar på mitt beslut”
”Jag kan inte längre prata i telefon med mina kompisar, jag säger att jag mår bra och vill bara avsluta samtalet. Jag vill bara vara ensam och inte social. Jag måste bara jobba och få veta från Migrationsverket.
De säger att jag ska jobba men jag får ingenting veta om jag får stanna eller inte.
Jag loggar in på Migrationsverkets hemsida och kollar flera gånger om dagen. Det här är en stress hela tiden. Jag väntar på mitt beslut.”
*Namnet är fingerat och fotot föreställer någon annan.
Men jag är rädd! När det kommer poliser eller väktare och beställer mat på jobbet blir jag stressad och skakar.