Från informella möten i sjukhuskorridorer till en etablerad aktör i vårddebatten. I 35 år har Läkare i Världen funnits där den ordinarie vården inte räcker till.
Historien om Läkare i Världen i Sverige börjar inte i ett konferensrum eller i en färdig organisationsstruktur, utan i möten mellan människor. Den svenska grenen av nätverket Médecins du Monde (MdM) växte fram 1991 på initiativ av Barbro Ergetie, efter en förfrågan från MdM i Etiopien. Inledningsvis fungerade verksamheten som ett representationskontor under namnet “MdM Sweden in Ethiopia”. Med stöd från Sida och lokala sjukhus i Addis Abeba engagerade sig de första volontärerna i att bygga upp kliniker i området Mehal Meda i Etiopien. Läkaren och författaren Sven Britton var ordförande för den första styrelsen där Lars Engardt satt som vice ordförande, medan Barbro Ergetie arbetade som samordnare i Sverige. Arbetet utökades senare till Afar-regionen och omfattade även insatser för minoritetsgrupper.
Samtidigt hade asylrättsombudet Anita D’Orazio redan sedan slutet av 1970-talet via sitt bokcafé mött människor i Sverige som inte fick tillgång till vård trots stora behov. För att råda bot på vårdbehovet kontaktade hon infektionsläkaren Anders Björkman och tillsammans började de hitta vägar runt ett system som stängde människor ute. Genom bland annat deras engagemang växte en informell praktik fram, där juridik, medicin och medmänsklighet vävdes samman. Det handlade om att följa patienten genom sjukhuskorridorer efter arbetstid, att använda personliga nätverk, att steg för steg bygga upp något som liknade ett skyddsnät där inget sådant egentligen fanns.
Ur dessa tidiga insatser formades så småningom en mer organiserad verksamhet som kom att bli en del av Läkare i Världen i Sverige, som övergick från representationskontor till självständig organisation, men alltjämt som del av det internationella nätverket MdM. År 1995 öppnade den första vårdkliniken i Sverige, i Stockholm. Grundidén var densamma då som nu: att alla människor har rätt till vård, oavsett juridisk status. Redan från början fanns alltså både det lokala och det globala perspektivet närvarande.
Den första kliniken låg på hemlig adress och hade som mål att på ideell väg hjälpa framför allt papperslösa att få tillgång till vård, stöd och juridisk rådgivning. Den hemliga adressen var ett sätt att skydda patienterna, människor utan tillstånd att vistas i landet, som levde med en ständig oro. Att söka vård kunde innebära en risk, så vården fick flytta in i skymundan.
Under åren som följde etablerades också samarbeten och projekt i flera andra delar av världen. Läkare i Världen deltog i insatser i bland annat Niger, där primärvårdsprojekt bedrevs, samt i Albanien i samband med flyktingsituationen på Balkan och tillsammans med andra delar av MdM även ett tuberkulosförebyggande projekt i Kosovo. Under slutet av 1990-talet tog organisationen också ett större internationellt steg. År 1999 startades den första helt egenorganiserade internationella insatsen i Kosovo, där verksamheten bedrevs under flera år med fokus på stöd till kosovoalbanska flyktingar.
I början av 2000-talet fortsatte det internationella arbetet att utvecklas, bland annat för gatubarn i S:t Petersburg. Läkare i Världen tog också över ansvar för mödra- och barnhälsoprojekt i Niger och deltog i hälsoprojekt i Afghanistan i samarbete med andra delar av nätverket. Dessa insatser genomfördes i nära samverkan med internationella aktörer som EU:s humanitära organ (ECHO) och Världshälsoorganisationen (WHO). År 2004 avslutades dock de internationella insatserna och fokus kom att övergå helt till verksamheten i Sverige.
Att arbeta inte enbart med att ge vård och stöd, utan också att vittna om de orättvisor organisationen möter för att tillgången till vård kan förbättras, har sedan starten varit en avgörande del av Läkare i Världens DNA. Som organisation är vår utgångspunkt att vi inte ska behövas, men eftersom vi de facto gör det fortsätter vi både att ge vård och att upplysa om vad som behöver förändras för att människor i slutändan ska få den vård de har rätt till.
Ett viktigt skifte och en påverkansvinst kom 2013. Efter år av påtryckningar från civilsamhället, där Läkare i Världen aktivt drev på, infördes lagen som ger papperslösa och asylsökande rätt till vård som inte kan anstå. En lag som på papperet innebär en förstärkning av rätten till vård. I praktiken blev det mer komplicerat. Vad betyder “vård som inte kan anstå”? Hur ska lagen tillämpas? Frågorna blev många och svaren varierade.
För Läkare i Världen innebar det att arbetet förändrades. Att förklara rättigheter, för såväl vårdgivare som för patienter, blev en vital del av arbetet. Att stötta människor i kontakten med den ordinarie vården. Att lotsa, tolka, ibland insistera. Att stå kvar i det glapp som uppstår mellan lag och verklighet.
Samma period markerade också en ny fas. I spåren av ett ökat antal människor på flykt, startade Läkare i Världen mobila kliniker i flera städer. Den första invigdes i Stockholm i juni 2016, som ett sätt att nå människor där de befann sig. Mottagningar på fler orter tillkom också i kölvattnet av flyktingvågen. Malmö och Östersund i slutet av 2015, sedan Uppsala, Umeå och Luleå året därpå och senast Helsingborg år 2022. Under en period fanns även mottagningar i Örebro och Jönköping.
När mottagningen i Stockholm flyttade till Serafen på Kungsholmen år 2017 ändrades något. Lokalerna blev synliga, mer etablerade. Organisationen hade vuxit, fått en tydligare plats och blivit en aktör att räkna med.
Idag är organisationen strukturerad med all nödvändig kompetens på plats. Generalsekreterare, operativ chef, ekonom, projektledare, kommunikatörer, insamlare och volontärsamordnare.
Mottagningarna bärs fortfarande av volontärer. Av bland annat läkare, sjuksköterskor och undersköterskor som bemöter, undersöker och remitterar. Av fysioterapeuter som hjälper människor att röra sig igen, steg för steg. Av jurister som vägleder i snårskogen av lagar. Av barnmorskor som möter kvinnor som inte vågat söka vård någon annanstans. Av psykologer som tar emot ännu ett samtal.
Arbetet med psykisk hälsa har vuxit sig allt starkare genom åren och idag utgör det en betydande del av verksamheten. Många av de människor som kommer till mottagningarna bär på trauma, stress och långvarig oro. Stödsamtal har blivit en självklar del av arbetet och traumabehandling växer fram, steg för steg.
Under pandemin blev det tydligt hur avgörande Läkare i Världens verksamhet är. När vården gick på knäna fortsatte volontärerna. Efter långa pass i den ordinarie vården kom de till Läkare i Världens mottagningar. Tog emot patienter. Höll verksamheten igång. I folkhälsans namn, men också i något mer grundläggande: en övertygelse om att vård inte är något man förtjänar, utan något man har rätt till.
Som en del av det internationella nätverket Médecins du Monde deltar Läkare i Världen i ett nära samarbete med organisationer i andra länder. Erfarenheter delas och gemensamma strategier utvecklas, ofta inom internationella arbetsgrupper där representanter från olika delar av världen möts. Det som sker i Sverige är en del av något större och det som sker globalt påverkar också arbetet här. Som organisation finns vi representerade i migrationens alla led, i ursprungsländer, transitländer och mottagarländer, som Sverige. Samtidigt utvecklas verksamheten lokalt.
Ett exempel är arbetet med HPV-screening och vaccination, som sker i samarbete med bland annat Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset. Det är en del av ett större nationellt arbete för att utrota livmoderhalscancer, där Läkare i Världen når kvinnor som annars står helt utanför systemen. Det är så organisationen har vuxit, genom att se var behoven finns och fylla de luckor som uppstår.
2024 kom en viktig framgång: efter påverkansarbete från ett brett civilsamhälle, där Läkare i Världen var en av de aktörer som gick i täten, blev vårdpersonal en av de grupper som undantogs anmälningsplikt i ett nytt lagförslag. Vi nådde inte hela vägen med att avskaffa en angiverilag, men vi visade vilken roll både vi som organisation och civilsamhället tillsammans kan spela när vi mobiliserar för att nå gemensamma mål.
I dag behövs organisationen mer än någonsin. Samhället har förändrats. Lagstiftningen har förändrats. Tonläget har förändrats. Människor väntar längre med att söka vård. Fler lever i osäkerhet. Rädslan har blivit en del av vardagen.
Efter 35 år är organisationen mer etablerad, mer synlig, mer integrerad i samtalet om vård och rättigheter. Men uppdraget är detsamma: att ge vård där det annars saknas och att visa vad som händer när den inte gör det.
Vi hjälper, vi vårdar, vi vittnar – så länge det behövs.
LÄKARE I VÄRLDEN 35 ÅR “Rädslan gör något med en människa.” I 35 år har Läkare i Världen funnits för dem som inte kan få vård på annat sätt. Under de senaste nio åren har Lena Thurang varit med och format en organisation i förändring, i ett samhälle som förändrats ännu mer. När Lena…
LÄKARE I VÄRLDEN 35 ÅR ”Jag räckte upp handen direkt” – Ivonne om livet som läkare i världen När Ivonne Camaroni var 15 år hade en kompis med sig en veckotidning till skolan i Santa Fe i nordöstra Argentina. Ivonne bläddrade i magasinet och fastnade vid en artikel om en man som arbetade som läkarmissionär…
