”Jag räckte upp handen direkt” – Ivonne om livet som läkare i världen

När Ivonne Camaroni var 15 år hade en kompis med sig en veckotidning till skolan i Santa Fe i nordöstra Argentina. Ivonne bläddrade i magasinet och fastnade vid en artikel om en man som arbetade som läkarmissionär i Afrika. Artikeln gjorde ett starkt intryck på henne, det var nästan lite av en uppenbarelse. “Jag tänkte: det är det där jag vill göra, det är det där jag ska göra. Läsa medicin och resa till Afrika.”

Då, i slutet av 60-talet, framstod Afrika som en helt annan värld. Det som lockade var en blandning av just det exotiska Afrika och tanken på att kunna göra något för andra människor. En oemotståndlig kombination för en 15-åring. Dragningskraften höll i sig och så småningom började hon läsa till läkare.

Vägen dit var inte självklar. Hemma fanns det ingen tradition av den typen av studier, de ekonomiska förutsättningarna var begränsade och pluggandet krävde mycket. “Det var inte lätt, men jag hade bestämt mig. Och jag gav inte upp.”

1983 kom hon till Sverige för kärlekens skull. Då var hon utbildad läkare med tre års erfarenhet av ett kommunalt sjukhus i Argentina. Det var, som hon beskriver det, ett annat Sverige än i dag. På den här tiden var det generellt lättare att få uppehållstillstånd och många som kom hit fick möjlighet att snabbt etablera sig i samhället och arbetslivet. Permanenta tillstånd var vanligare och systemet byggde i högre grad på tillit.

“Jag fick stanna av familjeskäl, fick uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Jag lämnade in mina papper från min utbildning och mitt arbete till Socialstyrelsen, gjorde min provtjänstgöring och sedan fick jag börja arbeta. Det gick ganska snabbt.”

Ivonne vidareutbildade sig till infektionsspecialist. Hon arbetade under en tid på Danderyds sjukhus, men drömmarna om att resa ut i världen höll hon högst levande. “Jag tänkte mycket på att arbeta i Afrika, det var faktiskt därför jag valde infektionsmedicin, det kändes mest relevant.”

Under en lunch på jobbet kom Anders Björkman, läkarkollega och en av Läkare i Världens grundare, in och ställde en enkel fråga: “Han undrade om någon ville åka till Burma. Jag räckte upp handen direkt. Jag behövde inte fundera.”

Det blev början på en lång internationell karriär. Ivonne arbetade i bland annat Angola, Zimbabwe och Malawi, ofta med fokus på hiv. Hon arbetade för Sida och deltog i projekt för WHO. “Det var fantastiska upplevelser. Otroliga kollegor, starka möten. Jag lärde mig enormt mycket.”

Engagemanget har följt henne genom hela livet. “Jag skulle ha pensionerat mig ungefär mitt i pandemin, men då kunde jag förstås inte sluta arbeta. Det gick bara inte.”

För Ivonne handlar arbetet ytterst om något större än bara vad hon trivs med. “Jag vill ge tillbaka. Den känslan har alltid varit väldigt stark hos mig.”

Hon återkommer ofta till ordet solidaritet. “Om vi inte bryr oss om varandra – vad är det då för värld vi skapar?”

Hon har inte slutat resa bara för att hon blivit äldre, reslusten är minst lika stark som tidigare, liksom viljan att bidra. Det är också det som har fört henne tillbaka till Läkare i Världen, nu som volontär på mottagningen i Stockholm.

För Ivonne har det aldrig handlat om en resa som tar slut, utan om ett engagemang som fortsätter, i nya former, så länge det behövs.