”Vi visste att det fanns många barriärer, men vi blev ändå överrumplade av mängden.”
Det säger socionom Kristin Harning på Läkare i Världen och en av dem som kartlagt situationen för migranter vad gäller deras möjligheter att få vård. För många migranter i Sverige är vägen till vården nämligen fylld av hinder. I organisationens nya rapport Barriärer till vård för migranter i sårbara situationer sammanfattas tre års uppsökande arbete och samtal med människor som lever utan full tillgång till det svenska vårdsystemet: papperslösa, asylsökande, EU-migranter utan sjukförsäkring och andra skyddsbehövande. Trots lagen som ger asylsökande och papperslösa rätt till ”vård som inte kan anstå” är det ofta svårt att få den hjälpen.
Rapporten visar en bild som är både tydlig och alarmerande. Många lider av psykisk ohälsa, har omfattande behov inom sexuell och reproduktiv hälsa, men möter hinder som gör vården svår eller omöjlig att nå. Digitala spärrar, språkbarriärer, felaktig fakturering, ekonomiska begränsningar och rädsla för myndigheter gör att människor drar sig för att söka hjälp eller helt enkelt inte har möjlighet att få den hjälp de faktiskt har laglig rätt till.
– Behovet av kartläggningen växte fram ur vårt dagliga arbete med människor som stod helt utanför vården. Vi såg behovet av att systematiskt samla in erfarenheter för att kunna föreslå förändringar. Det har blivit möjligt tack vare finansiering från Hälso- och sjukvårdsförvaltningen i Region Stockholm och tack vare förtroendet från dem vi mött under tre år”, säger Ida Carlsson, projektledare på Läkare i Världen.
Resultaten är särskilt oroande när det gäller psykisk hälsa.
– Det är påfallande hur många som lever med ångest, depression eller trauman och samtidigt nästan helt saknar tillgång till stöd. När människor måste prioritera mat och tak över huvudet hamnar samtalsstöd och behandling långt ner på listan, även om behovet är akut”, säger Kristin Harning.
Arbetet visar också att hindren är fler och mer omfattande än förväntat.
–Vi visste att det fanns många barriärer, men vi blev ändå överrumplade av mängden. Från digitala låsningar till okunskap inom vården och ekonomiska krav.”
Kristin Harning menar att det blir närapå ett ogenomträngligt system för dem som redan befinner sig i utsatthet.
Rapporten presenterar inte bara barriärerna till vård, utan också rekommendationer för att förbättra tillgången till vård: uppsökande arbete, utbildning för vårdpersonal, anpassade digitala system, minskade kostnader och ökad tillgång till psykologiskt stöd. Utan åtgärder riskerar människor att stå utanför den vård de har rätt till, med stora konsekvenser för både individ och samhälle.