Bästa Elisabeth Lann,
Några månader efter du blev minister är det nog få som kan,
glömma din dramatiska entré och den nåd,
som gjorde att du slapp söka vård.
Hade du ändå behövt bli omhändertagen,
hade du kunnat vila trygg i att dina vårdbehov var säkrade enligt lagen.
Ingen receptionist skulle ha sagt, “du får lov att gå,
för din vård kan minsann anstå”.
Ingen hade nekat dig vård på grund av att du hade flytt,
från allt i ditt liv som något betytt.
För att det blev krig,
för att du sökte en bättre framtid,
för dina barn,
men maldes ner i asylprocessens kvarn.
Du hade sluppit lida helveteskval,
för att du saknade vårt samhälles heliga graal:
De fyra sista siffrorna som,
när man inte har dom,
står i vägen för att tillägna sig sin mänskliga rättighet
trots att man inom vården vet,
att det är svensk lag och medicinsk etik att vård ska ges efter behov,
ingen ska uteslutas på grund av att flyktingen nu utmålas som bov.
Vi som arbetar med “de främmande” ser,
att rädsla och orättvisa drabbar alltfler,
när din regering styr
och människovärdet ifrågasätts för den som flyr.
Personal som i strid med sekretessen anger,
den familj som om hjälp ber.
Trots att någon angiverilag ännu inte finns agerar de i förväg och lyder,
för att tala med historikern Timothy Snyder.
Så här i juletid vill jag därför bjuda dig att reflektera,
över vad vi som samhälle vill prestera.
Vilka vill vi egentligen vara?
För jag ser en reell fara:
Att det vi tagit för givet,
om det okränkbara i livet,
om alla människor som jämlika,
nu fått ge vika.
Att många låtit sig svepas med i ett narrativ,
där främlingen står som motiv
och tillsammans med invandraren blir syndabock
– på komplexiteten i samhället läggs ett tungt lock.
Här målas världen i svartvitt,
mitt är mitt
och den som kommer utifrån ses som ett hot,
som på grund av sin blotta existens ska göra bot.
Hur väl rimmar det med de svenska värderingar ditt parti säger sig vilja värna,
med tillit, demokrati och jämlikhet som kärna?
Som kristdemokrat kanske du minns,
de otaliga bibliska referenser som finns,
om att med öppen famn
ta emot den främling som söker en trygg hamn.
Att så kärlek, inte hat
– som i Matteusevangeliet 25:35–36 och Jesus ord om då han var hungrig men gavs mat.
“Jag var en främling och ni välkomnade mig”,
eller i Tredje Mosebok 19:33-34 om att ta främlingen till sig,
att du är nödd,
att älska honom som vore han infödd.
Med ett knappt år till valet önskar jag att du och ditt parti ska visa hänsyn,
och helga människovärdet som skänkts oss genom försyn.
Jag önskar dig en god jul och ber,
om att du med medkänsla och solidaritet på främlingen ser.
Hannah Laustiola
Generalsekreterare på Läkare i Världen
