“Den psykiska ohälsan bland papperslösa, asylsökande och andra migranter i utsatthet är utbredd. En studie vid Göteborgs universitet visade att sju av tio papperslösa lider av måttlig eller svår depression, det bekräftar vad vi ser i vårt arbete. När vi gjorde vår egen kartläggning av målgruppens psykiska hälsa såg vi att alla, varenda individ, led av flera besvär. Vanligt förekommande var sömnproblematik, ångest och depression, migrationsstress, obearbetade trauman och PTSD.”
Kristin Harning är socionom på Läkare i Världen och möter målgruppen så gott som dagligen. Hon möter människor som bär på obearbetade trauman; som kan ha erfarenheter av upprepat sexuellt och fysiskt våld, krig, förföljelse, utpressning och hot om livet.Många av dem har upplevt det värsta man kan tänka sig, som sexuellt våld, trafficking och tortyr. De flesta bär med sig dessa traumatiska upplevelser utan att få hjälp. Medan vi andra börjar tänka på julklappar, lussebullar och ledighet kämpar de oftast med att klara av dagen. Oavsett årstid är varje dag fylld av rädsla, oro och som sagt, ångest, depression eller svår stress.
“Det hårdnande samhällsklimatet gör situationen ännu värre. Retoriken kring migration har blivit mycket tuffare. Många av våra patienter lever ständigt med rädsla för att bli utvisade, och varje nytt förslag om åtstramningar ökar deras ångest. En del vågar knappt söka vård fast de enligt lag har rätt till den, av rädsla för myndigheter.”
Att det är så många i Läkare i Världens målgrupp som lever med psykisk ohälsa utan att få något stöd är inte särskilt förvånande. Det är förstås så att när man tvingas lägga all kraft på att ordna mat för dagen och tak över huvudet hamnar samtalsstöd och behandling långt ner på listan, hur akut behovet än är. Och om man väl försöker få stöd finns det en mängd barriärer som gör att tillgången till den vård man har laglig rätt till blir svår att få i praktiken.
Att stå utan vård för psykisk ohälsa är ett enormt problem, inte minst för den som redan bär på svåra erfarenheter och trauman.
“Många av våra patienter har aldrig tidigare fått möjlighet att sätta ord på det de varit med om, därför kan ett möte med en person som verkligen lyssnar utgöra en avgörande skillnad.”
Det kan vara timmen då någon för första gången får möjlighet att tala om svåra eller traumatiska upplevelser. Ett samtal där det som varit tungt att bära äntligen formuleras och där nästa steg i återhämtningen kan börja. En första insats som gör skillnad, både på kort och lång sikt.
“Trots allt det svåra ser jag att vårt arbete skapar hopp. När människor får stöd orkar de kämpa vidare”, säger Kristin. “Och engagemanget från volontärer och givare visar att det faktiskt finns en vilja att hjälpa. Vi kan inte ändra samhället över en natt, men vi kan göra skillnad för en människa i taget och det kan alla som läser det här vara med och bidra till.”
